I dag har det varit min födelsedag. I natt när jag låg vaken kunde jag konstatera att jag var lika gammal som mitt födelseår…..minus hundratalet då;) Lite sådär värdelöst vetande men lite kul i alla fall.
Kul har det också varit att bli så grattad som jag blivit idag!
FB i all sin glamour style men det är något visst när grattis hälsningarna bara poppar upp på ens tidslinje! Inget mer eller mindre värt utan alla har tagits emot med glädje o tacksamhet!
Mina bästa vänner ringde o grattade, den ena av dem är alltid lite mer än oss andra två för hon är ju faktiskt yngst. Hon påtalar detta mer än gärna fast det inte skiljer så många månader emellan oss:)
På morgonen fick jag mannens lyckönskningar, lunchtid ringde yngste sonen med sång o på kvällen kom dottern, hennes kille Pontus o lilla magen. Jag fick en underbar höst bukett bestående av My´s egen odlade Dahlior samt dessert till kaffet. Av mannen fick jag en bukett med röda rosor o liljor o en ny smartwatch!
Sammanfattningsvis en väldigt bra dag trots mycket smärta.
Ni som varit mina trogna läsare sen tidigare har märkt att inläggen från min sida varit få, eller rent av obefintliga de senaste månaderna. Jag har inte mått så bra och det är inte så spännande att sätta sig ner o skriva.
Min Ischias som jag fick i somras har ”uppgraderat” sig till en fraktur i Sakrum. Den stora triangelformade benplattan, längst ner i ryggraden. Hur sjutton jag ”lyckats” att få den??? Jag har inte fallit eller varit med om något trauma. Jag har starka smärtstillande preparat men smärtan är där, oavsett vad.
Jag har även varit på en bentäthetsmätning där de kunde konstatera att jag har har måttlig Osteoperos (benskörhet o med en ökad risk för frakturer) I morgon ska jag på ny röntgen o denna gången är det bröstrygg som ska kollas. Jag är tacksam för att jag har en bra läkare som lyssnar på en o hon vill stämma av med en ortopedi konsult innan fortsatt behandling. Det är trist att vara hemma, dagarna flyter in i varandra. Jag kan inte göra något mer än att gå små, korta sträckor. Jag kan gå utan kryckor nu men det händer, rätt ofta, att jag inte får benen ”med” mig.
Nog om det för nu,
Hälsa gärna genom en kommentar!