
I dag blev det lite grand som att äta, jobba, sova o dö…..Helt o hållet mitt eget fel för jag vaknade på tok försent men det är svårt att kasta sig i säng när man kommer hem efter ett kvällspass. Det är inte för att man inte är trött men man måste varva ner. Vissa pass har inneburit så mycket spring så benen känns som stabbar och fötterna som såriga klumpar.
Det är det fysiska aspekten och sen har vi även den psykiska delen som behöver ”nollas”. De flesta dagarna fixar man det men vi är bara människor och vissa livsöden berör mer än man önskar ibland.
Jag har fått fullservice av min käre man i form av frukost o höns skötsel och jag har inte gjort ett skit, annat än att duscha o åka till jobb.
Nu sitter vi, platserna mitt emot varandra i vardags rummet.
Han bygger på sin nya hobby, en Formel 1 bil i skala 1:8 och jag Bloggar.
Är det pensionärs varning på det, eller??! Lite småmysigt är det i alla fall!
Hälsa gärna genom en kommentar!