Carina´s

Den där tuppen är, än så länge, väldigt söt och charmig. Han är väldigt tam men det bör han väl vara när han ser mig som hans beskyddare…..
Han sitter fortfarande på ryggen på mig när jag städar hos dem eller så är han i min direkta närhet.
Han är fortfarande rädd för hönorna och på dagarna befinner han sig mest uppe på sittpinnarna. En kväll när jag skulle ut och natt släcka så såg jag inte honom men rätt som det var tittade där ut ett litet huvud i från det ena värpredet…..Jodå, det var Tage som tyckt att det var ett mysigt ställe att övernatta i.
Han äter inte med dem andra i heller. Jo, spannmåls fodret o vatten men när vi serverar den tillagade maten så har han sin egna lilla skål och intar detta i mitt lilla utrymme i hönshuset.
I dag när jag städade så satt han sin vana trogen, uppe på sittpinnarna och övervakade aktiviteten i huset. Helt plötsligt, från ingenstans så hördes ett tydligt och klart kuckeliku! Jag blev paff och vänder mig upp mot honom och undrar; Var det du!? Han såg lite förvånad ut o tittar mot mig, gör nån sväljnings grej, sträcker upp halsen och KUCKELIKU!
Knäppa lille tupp men så omtyckt!